torsdag 18 februari 2010

Okej..

Jag gör ett nytt försök till att uppdatera bloggen.
Känner att jag verkligen behöver skriva av mig, har en massa saker som cirkulerar runt i huvve. Dock är allt som en enda soppa så vet inte riktigt hur och vart jag ska börja.

Kan ju kanske börja med att säga att jag kom å tänka på min gamla blogg alldeles nyss, var så mkt tok som skrevs i den och jag var dum nog till att radera hela skiten eftersom jag skulle börja på ny kula med en ny blogg.
Strunta fullständigt i det gamla och bara fokusera på det som händer nu.
Men just nu ångrar jag faktiskt nå grönjävligt att jag bara radera allt.
Hade vart kul som fan att gå igenom alla gamla blogginlägg enbart för att se hur mkt jag har utvecklats och växt som person efter den där skruttbloggen.
Men men, man ångrar sig alltid i efterhand.
Ska tänka längre än va näsan räcker nästa gång.

Sen sitter jag och tänker på gamla minnen också, allt från gymnasietiden för snart 5 år sen (fy satan va tiden går fort :S) till allt som hände i somras.
Oj oj vilken nostalgitripp det är när jag lyssnar på några låtar som påminner mig om den där tiden.
Innerst inne så längtar jag faktiskt tillbaka.
Allt var så lätt, det fanns inga bekymmer och det bästa av allt var nog att jag fortfarande var ung.
Helt ärligt så känns det som att jag nyligen fyllde 18 men det är för fasen 6 år sedan? :S
Nu känner jag mig lastgammal trots att jag inte ens fyllt 24 än, men det är faktiskt bara en månad dit så lite ångest får jag ha.
Och vad har jag egentligen gjort med mitt liv?

Känns som att detta kommer bli ett sjuhelvetes långt inlägg om ingenting om jag fortsätter tänka på vad jag gjort och inte gjort med mitt liv så kommer hålla det för mig själv så länge.

Hm ja, det här inlägget kanske blev lite förvirrande, vet inte riktigt vart jag vill komma med det här men det var antagligen nått jag läre ha ur mig bara.
Take it or leave it, det är min blogg ^^

Sätter in en bit av en låttext som jag tycker passar in på mig både förut och lite grann just nu.

I'm maybe not so unique,
I seem to get it all wrong when I'm angry and when I try to speak.
I know I misbehaved, and that you always forgave,
Now I understand that you just turned into a silent cave.
I wish I could redo some of all these hurting moves,
I really wish that I had time left to improve.
But as I'm lying here imagining figures in the concrete ceiling above,
I realize, this is my last day.

Now all this is perfectly clear and it feel s like I'm going insane.
Lying here still fully awaiting the darkness to take me away from this pain.
This is my last day.
The darkness is taking me away from this pain.

So weak.
Once I was stronger than a lion, with an enormous physique.
Now I'm just bleak, desperately trying to shut the leak, to where my life seems to seek.
I wish I could redo some of these hurting moves.
I really wish that I had time left to improve.


Sara is: Tröttöga och borde inte skriva blogginlägg när hon är trött.



Over and out!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar