måndag 15 juni 2009

2 inlägg på en dag..

Hur ofta händer det egentligen?
Det händer inte alls skulle jag vilja påstå, men känner att jag behöver skriva av mig lite.
Vet dock inte riktigt va jag ska skriva mer än att jag känner mig lite smått irriterad.
Har gått omkring och stört mig på småsaker hela dagen.
Inte bra det nå, men man kan inte vara på toppenhumör jämt.

Sen har jag gått runt och funderat en hel del idag.
En tanke som bland annat ligger och gror i min skalle just nu är det här med vänskap.
Vilka kan man lita på egentligen?
Vilka ställer upp när man verkligen behöver det?
Vem kan man berätta sina innersta hemligheter för utan att nån ska döma en eller berätta för nån annan?

Visst, jag har många vänner men det är faktiskt få jag litar på.
Och det är P, C, och D...! Lika bra att inte nämna några namn men ni vet nog vilka ni är.
Tack för att ni finns där för mig så som jag finns där för er och jag känner att jag kan berätta det mesta för er utan att ni sprider det till andra. TACK!
Men vissa saker håller jag dock för mig själv, det är sånt som jag behöver bearbeta i min ensamhet.

Och inte att förglömma min syster, henne litar jag mest på, har alltid gjort och kommer alltid att göra.
Du ställer alltid upp för mig vad det än gäller och det gör jag för dig med.
Du är bäst, det vet du och jag är så glad för din skull.
Flytta till USA för att plugga, helt själv.
Grymt starkt gjort av dig och jag blir så stolt.
Kommer dock kännas grymt konstigt när du väll åkt iväg =/
Önskar dig all lycka och jag ska komma å hälsa på nån gång, banne mig =)

Värst va sentimental man blev nu då såhär på småtimmarna.
Att berätta om mina känslor hör inte till vanligheterna, håller oftast det jag känner för mig själv och i längden är inte det bra alls.
Har blivit alldeles för instängd i mig själv.
Ska bli bättre på att prata om/visa känslor så att folk verkligen vet att jag uppskattar dom.
Som kramar, nån komplimang o.s.v
Hur jäkla svårt ska det vara?

Antar att allt hör ihop med att jag inte riktigt vet vem jag är, så fort jag kommit underfund med det, vem jag är menad att vara, så blir det lättare att vara mer öppen/uttåtriktad i guess..
Ska spåna vidare i det där så kanske man kommer underfund med vem man egentligen är.
Det kommer gynna både mig själv och folk i min närhet, mest mig själv dock.


Nej nu blir det sova, läre ha ögona med mig när jag ska göra syntest kl 10 imorrn.
När det är gjort kan jag äntligen skicka in papprerna så jag får tillbaka mitt kära körkort.


Det var allt för den här gången, hoppas det inte blev för rörigt.



Over and out!

3 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Fint inlägg vännen<3 Klart alla har saker man inte bertättar för någon.. men vill bara säga att JAG kommer aldrig att dömma dig, säga åt dig vad du ska göra, jag kommer alltid finnas vid din sida, ge råd och eller bara vara till där..och framför allt glädjas med dig och dela det positiva i ditt liv och vara en pelare när det negativa kommer.. Jag vet vart jag står i våran vänskap fast du kanske känner svårt med att prata om känslor ibland och det vi pratar om stannar mellan våra ögon, alltid<3
    Kramar<3

    SvaraRadera
  3. Jag älskar dig kära syster. Du är bäst!

    SvaraRadera