Blir så äcklad!!

Jaja jag vet att det var ett tag sen jag bloggade men nu måste jag skriva av mig.
Blir så äcklad när jag tänker tanken på att du är "på G" med henne.
Hon som alla bråk handlade om när vi var tillsammans, du sa att ni bara var kompisar och att du aldrig skulle kunna känna mer än som kompis för henne för att hon var alldeles för ung, då var hon 16-17 å nu är hon nästan nyss fyllda 18 bast å ni är på G? Du är 26 nu å håller på med en jävla barnrumpa.
Jag blir helt seriöst ÄCKLAD av tanken när allt vi nånsin bråkade om handlade till största delen om henne för att hon var så på dig.. Du kallade mig svartsjuk, men nu har vi ju beviset att ni kan bli mer än bara vänner och att min magkänsla hade rätt.
Till och med DU tyckte att hon var jobbig när hon höll på men det kanske bara var skitsnack från din sida? Känns som att du är väldigt desperat när du nu helt plötsligt dejtar henne.
Men jag ska inte säga ett skit om det till dig, ska inte visa att jag bryr mig även fast jag har sån god lust att skriva massa saker åt dig för att sätta dig på plats.
Ska verkligen hålla mig i skinnet men jag blir så jävla förbannad å äcklad.. USCH Å FY FAN!
Får se hur länge det håller med tanke på ålderskillnaden, 8 jävla år..

Det är inte bara den här "kompisen" du varit på G med utan det är en till också som du bara var "kompis" med under tiden vi var tillsammans, henne bråkade vi också lite om i början när hon skrev som hon gjorde till dig.. Och JA JAG VET att det var längesen och att jag inte har nån rätt att känna såhär nu, men man börjar ju fundera om du gått bakom ryggen på mig med dom här två, kanske inte att ni gjort nått med varandra men att du/ni pratat på olämpligt sätt bakom min rygg. Jag får PANIK SNART..jajajajajajaj, skitsamma, kör ditt race så kör jag mitt.


Sara is: ÄCKLAD ÄCKLAD ÄCKLAD!!


Over and out!

Skrattretande

Nä för det är ingenting med henne va?
Alltså, kan du inte ens låta bli människan fast hon är utomlands?
Är det verkligen så jävla viktigt att prata med henne?
Skriver bara massa flörtgubbar hit och dit till varandra, jäävligt svårt att tro att det absolut inte är nått mellan er som du säger, när det verkar vara sååå fruktansvärt viktigt att prata med henne hela tiden.

Känns fan som att du bryr dig mer om att hon är utomlands än va du brydde dig när jag var i USA två veckor...
Du verkar ju fullständigt skita i va jag känner.

Som du själv sa när jag fick reda på att ni umgicks jäkligt mkt när jag var i USA: hade det inte verkat mer som att vi flörtar med varandra om jag hade struntat i att umgås/ prata med henne?

Jag sa till dig att jag inte vela att du skulle umgås med henne medans jag var borta, såå det verkar ju vara mer flörtigt och som att det är nått när du ungås med henne ändå och bakom min rygg dessutom..

FY FAN för dig rent utsagt!

Fuck off jävla äckel

Klump i magen, har ingen bra känsla alls i kroppen.
Känner verkligen för att åka iväg några dagar, slippa den här skiten å vara för mig själv.

Ja, jag vet att jag inte skrivit på ett bra tag men har verkligen inte haft någon som helst lust att blogga.

Men nu känner jag att jag behöver prata av mig lite och eftersom jag knappt har någon kvar som jag kan prata med, ventilera känslorna med, så får bloggen duga. 

Skiter fullständigt i om nån läser mig blogg fortfarande eller inte.

Den är till för mig

Tänkte bara meddela att jag har fått nog.

Fått  nog av hur vi beter oss mot varandra, så ska inte två personer som älskar varandra bete sig.

Vi kan inte kommunicera med varandra.

Vi är sur och tvär och grinig.

Jag känner att jag inte kan prata med dig om saker som stör mig eller som jag tycker känns jobbigt för du blir skitsur och tror direkt att det handlar om svartsjuka, vägrar lyssna på det jag har att säga, tar det på helt fel sätt men antar att det blir så när man inte lyssnar riktigt.

ALLT handlar för fan inte om svartsjuka bara så du vet.

Men om du nu tror det, ska du  inte då göra allt för att jag ska känna mig trygg med dig så jag slipper känna mig "svartsjuk" eller osäker.

Vissa grejer kanske handlar om svartsjuka, men långt ifrån allt.

Tycker ju att det ska bli bättre ju längre tid man vart tillsammans, men det har ju snarare blivit värre, eller hur?

Hur kan det komma sig då?

Jo, dels för att vi behandlar varandra som vi gör, brist på kommunikation, brist på respekt, brist på att visa känslor inför andra och för oss själva. 

Känslan av att alla andra kan prata med dig när dom mår dåligt, då kan du mer än gärna lyssna och ställa upp hjälpa dom, men när jag mår dåligt och vill prata, vart finns du då?

Det har gått så pass långt att jag känner att det inte ens är värt att prata med dig, säga nånting till dig om hur jag mår, hädanefter känns det bättre om jag är tyst så vi slipper bråka hela jävla tiden.

Situationen mellan oss har gjort att jag känner mig som den där sura och bittra flickvännen.

Alla andra är glada och pratglada men jag, jag är bara sur?!

Känns då fan så och det är inte jag, jag brukar vara glad och framåt och kan ha kul men nu känns det inte så längre.

Jag har blivit så jäkla bitter och den känslan gillar jag inte alls.

Känns som att jag förlorar mig själv mer och mer för varje dag som går.

Var flera månader sen jag betedde mig som mig själv.

Har aldrig vart med om nått liknande förhållande nån gång där det är så mkt skit inblandat.

Där man beter sig som skit mot varandra hela tiden.

I början var det ju så jäkla bra så va fan hände?

Vi har hamnat längre och längre ner i skithålet utan att ens lägga märke till det och nu sitter vi där och kan inte ta oss därifrån.

Vi är så långt inne i den onda cirkeln så det är svårt att ta sig ur den, känns som att det har hänt helt okontrollerat. Eller så har vi helt enkelt inte brytt oss?

Bryr vi ens oss om att försöka ordna det här?

Känns inte så iaf,  för vi står fortfarande och snurrar i hamsterhjulet, gör ingenting för att försöka förändra situationen, gör ingenting för att bete oss annorlunda, tänka annorlunda.

Känner nu att det ska bli sååå jäkla skönt att få komma iväg till USA, vi behöver ha lite tid ifrån varandra för att försöka få perspektiv på saker och ting. 

Under dom här två veckorna som jag är borta får vi känna efter och se om vi klarar av att leva utan varandra eller om vi ska fortsätta vara tillsammans.

Känner vi att vi ska fortsätta tillsammans, så måste det verkligen ske en förbättring, på alla plan.

Vi måste förbättra oss själva och sluta va så jävla bitter på varandra.

Du måste släppa den nedlåtande attityden du har mot mig.

Jag måste släppa min bitterhet och osäkerhet.

Kan enbart göra det om du visar för mig att jag kan prata med dig om precis allting utan att du ska bli sur.

Om du visar för mig att jag kan lita på dig.

Jag hoppas att den korta tiden i USA kan få mig att hitta tillbaka till  mig själv.

Jag är villig att förändra mig för att vi ska få det bättre men då måste jag bli mig själv först.

Det är så oerhört svårt att hitta tillbaka till sig själv efter så lång tid men jag ska banne mig lyckas för jag är inte lycklig av att ha det så här, jag är inte lycklig av att bete mig så som jag gör i vissa situationer men kan samtidigt inte hjälpa det heller. 

Ser inget annat sätt att bete mig just nu tack vara att det är som det är mellan oss!

Nu tänker jag inte skriva nått mer men har iaf fått ventilera mig lite.

Det behövdes verkligen kan jag säga.

Får se om jag kommer be dig läsa det här inlägget eller om jag kanske skiter i det och hoppas på att du ska gå in och kika här ändå.

Vi får se hur det blir, om jag känner att det är värt det eller ej.

Time will tell helt enkelt.

Och där var det färdigbabblat.

Over and out!

Tycker inte riktigt om den du har blivit!

.....

Spelar tydligen ingen roll längre vem som gör vad , det är förväntat att allt ska va mitt fel, att det alltid ska va jag som ställer till det..att det alltid ska vara jag som är sur å "svartsjuk" å vresig.

Alltid, slår fan aldrig fel...

Stå för att du gör fel nån gång också å sluta för i helvete att skylla på mig hela tiden..

Du är inte mer än människa du heller, inse att även du kan göra fel!

Sluta ledsna så jävla fort å lyssna på va jag har att säga så kanske du förstår? eller hoppas jag på för mkt nu?

Du kanske inte vill förstå?

Du kanske inte bryr dig?

Va fan vet jag, det enda jag vet är att jag också kommer sluta bry mig snart!

Over and out!

=D=D=D=D=D

Åh va allt känns bra nu, helt perfekt det som händer just nu.

Har fått nytt jobb(ska skriva på anställningspapper imorrn, ett riktigt jobb för en gångsskull), kommer bli sambo på riktigt inom mkt snar framtid med kärleken i mitt liv, min själsfrände, mitt allt!

Håller på renoverar i hans hus å allt bara flyter på åt rätt håll.

Var längesen jag mådde såhär bra, var så här lycklig och glad.

Jag vill bara skrika ut min lycka så att hela världen hör.

Det går inte ens att beskriva med ord va jag känner just nu.

Men känner iaf en oerhörd lättnad, lättnad över att få slippa jävla resurscentrum framövers, lättnad över att slippa pendla 10 mil fram och tillbaka varje helg för att vi ska kunna ses.

Lättnad över ekonomin och jobb.

Känns som att allt är kirrat nu och att det bara är å köra på.

Ska bli grymt skönt att få slippa bo i lägenhet nå mer, nu är det hus som gäller och allt vad det nu innebär.

Kort och gott så är jag L.Y.C.K.L.I.G =)

Nu ska jag kasta mig i säng å vänta på att hjärtat ska komma hem så jag får pussa lite på han innan jag/vi ska sova.

Jobb vankas imorrn mellan o6.45-11.30 sen blir det till att brassa iväg med bil och släpvagn till söhamn å plocka upp mina möbler och köra hit det sen =)

Kommer se ut som ett sjuhelvetes bombnedslag här en tid framövers men det är sånt man får ta, känns inte som att jag bryr mig så mkt om det heller så länge jag får vara med min älskling =)

Oj va det här inlägget inte känns sammanhängande men det struntar jag fullständigt i ^___^

Nattinatt.

Over and out!